Då börjar ännu ett Travår lida mot sitt slut och det är dags att summera vad vi gått igenom och upplevt under den senaste säsongen, både på och utanför travbanan och det kommer således bli både högt och lågt.
Vi kan börja med att konstatera att det vi travtränare i stor utsträckning blir bedömda på är siffror och statistik och det här året inte kommer upp i samma nivå som de senaste åren. Utifrån är det lätt att man bara går efter hur siffrorna är för att döma hur det går för en aktiv men riktigt så enkelt gör vi nog det inte själva när vi själv ska summera en period.
Personligen tycker jag att vår verksamhet idag är på en högre nivå och bättre än vad den någonsin varit, trots de sämre sifforna. Siffor och statistik är dock inte allt inom idrottens värld. Det bevisas gång på gång inom exempelvis hockeyn eller fotbollen att lag trots underliggande statistik som inte är till deras fördel vinner Guld i slutändan, eller tvärtom. Blir lagets stjärna exempelvis skadad eller bortbytt mitt i säsongen är det svårt för övriga laget att dra hela lasset.
Jag ska försöka komma fram till varför jag summerar ett bra år och kommer egentligen dela upp året som gått i två delar.
Första sex månaderna var i stora drag inte alls bra, varken i framgångar på travbanan eller verksamheten i övrigt. Hästarna presterade långt under deras individuella nivå och från att vi kom laddade till tänderna inför en ny säsong där allt hade varit tillfreds under uppbyggnadsträningen under vintern. Men hopp och förväntningar byttes snabbt ut till gråa hår och förtvivlan.
Gång efter gång visade hästarna genomgående sviktande moral över upploppet utan att vi under flera månader kunde förstå varför. Vid det laget får självförtroendet en törn och det är lätt till att man börjar tvivla på sitt koncept och det som tidigare lett oss till framgång.
Jag är under den här perioden väldigt tacksam och en smula stolt över mina kunder som gav oss arbetsro och lät oss ha is i magen, till slut skulle vi vända på skutan.
Vi hade dock några ljusglimtar under vårkanten och försommaren, där kanske vår sedermera stjärna Jackpot skilde sig från mängden och gick från att göra tävlingsdebut som fyraåring den 1 januari med att segerdefilera, till att efter det fortsatt göra imponerande insatser och kröna en fin vår med att vinna V75 under påsken på Färjestad. Där visade Nuncio-sonen att han är en kille för den stora scenen, något han visade sig skulle upprepa fler gånger under säsongen. Segern på Färjestad var och är förstås en höjdpunkt för året när vi nu summerar det.
Ett förmaksflimmer under sommaren gjorde att han tappade några viktiga månader i samband med att vi siktade mot Derbykval, men han kom åter med den äran under hösten och har nu inlett en träningsperiod med hög träningsdos för att komma ännu starkare till nästa säsong där vi hoppas och tror han ska kunna utnyttja hela sin ptential och bli den topphäst han är kapabel till. I Charlottes händer finns alla möjligheter. Och apropå Charlotte så återkommer vi till henne längre fram.
Några fler prestationer som värmde under vårkanten var Mellby Galangas V75-seger för Magnus Teien-Gundersen på Orkla Arena och såklart nyförvärvet för året, treårige Ice Pack som gjorde processen kort i ett Breeders Course-försök på Solvalla när Magnus Djuse från dödspositionen segrade och gav ett härligt ägargäng 100 000 kr på kontot och en plats i finalen under Elitloppshelgen med en miljon kronor i förstapris. En snöplig galopp varvet kvar i en trång situation förstörde den dagen, men jag är säker på att ägarna fick ett minne för livet genom hela upplevelsen den helgen.
Efter en operation i Ice Packs framknän under sommaren har utvecklingen tagit fart och den danskfödda treåringen går en trevlig framtid till mötes. En hel vinter i kroppen kommer göra stor nytta för honom.
När vi närmar oss juni och våran ”Elitloppshelg”, eller JSP-helgen som den kallas hemma i Östersund, med fortsatt tveksam stallform gjorde vi ändå ett försök att göra det bästa av situationen och kunde anmäla ut sex hästar med på förhand spännande uppgifter. Tyvärr kom bara fem av dem till start.
Vårt vid den tidpunkten stora affischnamn och lysande stjärna Hannibal Face ställde aldrig upp på startlinjen efter att ha tillhört förhandsfavoriterna. Många har frågat, gissat och kommenterat det dygnet utifrån och det känns därför bra att klargöra hur jag såg på det hela då det av förståeliga skäl blev en uppmärksammad nyhet framförallt i media.
Monstret Hannibal som jag från stenhårt satsande hästägare fick chansen att förädla från familjen Kolgjini gjorde ju braksuccé uppe i norr. Han tog oss på en resa som var på väg mot stjärnorna och vi såg inga gränser hur bra han kunde bli. Minns fortfarande känslan när man tränade Hannibal, den känslan kommer jag aldrig glömma. Man kände sig odödlig bakom honom. Han skapade minnen och upplevelser för resten av vårt liv. Tyvärr för vår del stannande resan där och tappet av den kompisen gör att det dygnet är det värsta jag upplevt under min tid som travtränare.
Jag minns fortfarande samtalet från ägarhåll som önskade att ha hästen på hemmaplan för att kunna följa honom dagligen och att det förstås inte handlade om resultat. Det är här jag vill poängtera att jag har all förståelse och respekt till deras beslut och jag har sedan dess varit Hannibals största supporter.
Det varken fanns eller finns idag några Hard Feelings från min sida utan är det något man är medveten om när man ger sig in i den här branschen är att man bara har hästarna till låns och att i slutändan så äger hästägarna besluten och det får man ha förståelse för.
Jag är väldigt glad, stolt och tacksam över det samarbete jag hade tillsamamans med det härliga gänget från Karlstad och man kan inte mer än konstatera att det var en stor succé rakt igenom. De servade mig under ett par års tid med starthästar som Hannibal Face, Dwayne Zet och Firefoot. Under dessa två år lyckades vi vinna 18 lopp, varav sju på V75 där Sylvesterloppet med Dwayne Zet med 537 000 kr såklart smällde högst och totalt närmare två miljoner inkörda pengar.
Ett samarbete som jag är tacksam för och jag hoppas och tror att våra vägar kommer korsas längre fram under vår resa inom travets värld. Jag fick dessutom möjligheten att behålla vår fina Dwayne Zet i stallet med nya ägare vilket jag är mycket tacksam över. Efter allt Dwayne gjort för oss är han för alltid en hjälte på gården.
Något som värmde i en annan mörk travdag där i början på juni var No Limit Express som någonstans där och då tog över taktpinnen och gav oss aningar vad som komma skulle. Efter att ha imponerat från utvändigt ledaren den dagen så släppte alla spärrar för ”Lillen” som idag kan summera en strålande säsong med flertalet V75-segrar. Min personliga favorit är uppvisningen i Bronsdivisionsförsöket under Sundsvall Open Trot-helgen på Bergsåker. Att vinna den dagen var en härlig känsla. Innan det hade han av bara farten imponerat i ett annat V75-lopp i Skellefteå där han trots dubbla galopper visade sig starkast till slut. No Limit tog sina glada ägare på en V75-cirkus runt hela Sverige under sommaren och hösten och vi hoppas och tror att han har sitt bästa framför sig.
Linda valde att avsluta sin anställning hos oss i somras efter flera år för att ta sig ann nya utmaningar i livet. Vi tackar för hennes insatser och önskar henne lycka till i framtiden.
Hösten närmade sig och vi hade fortsatt genomgående bekymmer med hästarnas prestationer och något var inte som det skulle. Där vände dock allting. Vi lyckades rekrytera Charlotte Andersson till stallet. Charlotte har genom åren skött otaligt med stjärnor och har en meritlista få eller kanske ingen kommer i närheten av. Segrar i Elitloppet och Derbyt är ett axplock för att man ska förstå nivån.
Charlotte har kommit in i verksamheten och höjt nivån avsevärt. Jag minns att jag tänkte för mig själv att ”så mycket jag lärt mig på dom här första två veckorna har jag inte gjort på 10 år”. Hon bidrar med en enorm noggrannhet och ett brinnande intresse att hela tiden utveckla sig själv, människor och hästar i hennes närhet. En av hennes största styrkor är att hon är en riktig lagspelare och gör precis allt hon kan för att det jobb vi lägger ner till slut ska ta oss till vinnarcirkeln. Ett proffs ut i fingerspetsen som jag är otroligt stolt och tacksam att arbeta med och jag ser fram emot att fortsätta utveckla vårt samarbete.
Apropå Charlotte så visade hon direkt sin kunskapsnivå när hon första veckan vände på den kapabla men aningen struliga Bourne Dominions karriär. Bourne har genom åren dragits med problem med aktionen och vi tyckte vi hade gjort allt vad som stod i vår makt för att få det att fungera. I samband med det så skulle Bourne starta på hemmaplan några dagar senare och efter sista träningspasset kom Charlotte med förslag om hur Bourne skulle balanseras efter att ha sett hästen från sidan. Sagt och gjort gjorde vi det, och hur loppet gick? Ett klockrent trav och seger på nytt rekord framför ögonen på Bournes underbara ägartrio. Där och då förstod jag att vi fått in en nyckel som kommer ta vår verksamhet till högre höjder.
Efter att vi under hösten hittade att vi störts av ett problem med grovfodret så återställde vi det och hästarna blev snabbt sig själv igen. Vi kunde också efter många år av planering, fundering och visioner äntligen färdigställa vår nya träningsbana. Helt byggd på mina egna ideér och tankar och såhär i efterhand blev det precis så bra jag kunnat önska.
Trots ihållande kyla och snöfall och en av de hårdaste vintrarna på flera år kan vi idag fortfarande träna på sommarunderlag vilket jag hoppas och tror ska gynna oss i framtiden. Vi har därför valt att lägga merparten av hästarna i ett träningsprogram under vintern med sikte på våren och kommer endast att tävla sporadiskt de närmsta månaderna. Jag är spänd på att se vad några månaders kontinuerlig träning på den nya banan kan ge för resultat, även om vi fortfarande testar oss fram efter det optimala konceptet.
Nu väljer vi snart att vända blad och ladda inför en ny säsong fylld av fina hästar och kvalificerad personal.
Vi har i år valt ett nytt upplägg med våra unghästar och inledde under sommaren ett samarbete med Jörgen och Camilla på Vejmo Gård. De har skött inkörningen av våra för dagen fyra ettåringar och hästarna anlände nyligen till vårt stall inne på travbanan. Där snackar vi proffsigt utfört jobb, service och bemötande! Stort tack!
Framtiden ser ljus ut och vi har glädjande nog fått fler och fler lokala hästägare vilket jag tycker är kul och det visar på att det finns ett fortsatt stort intresse för sporten inom länets gränser.
Kortfattat presenterar vi dagens laguppställning följande:
Beacon Kronos: Ett råämne som visat skyhög kapacitet hos Daniel Redén. Kom i höstas från Daniel som alltid lämnar över hästarna i superskick. Blir spännande att se vad han tänker uträtta till våren.
Magnificent Tooma: Kom också han i toppskick från Daniel i höstas och hann göra några starter där han visade framfötterna. Var sjuk i sista starten och laddar nu batterierna inför kommande säsong. En riktig hedershäst som kommer göra en fin sommar och dessutom har ett nytt härligt ägargäng med lokal anknytning där några äger sin första häst. De kommer få en rolig sommar med många turnéer.
Dwayne Zet: Stallets hedershäst som nu är med och gör sig gällande i Gulddivisionen. Gör alltid sitt bästa och det finns lite planer på Frankrike under vintern. Haft en strålande karriär och fortsätter kröna den med fina prestationer.
Seismic Wave: Stjärna som inte haft sin bästa säsong bakom sig. Levererar han på bästa nivå är han en häst för högsta klassen och vi gör allt i vår makt för att få honom dit. Jag ser på Charlotte att hon har något spännande på gång där och han är häftig att sitta bakom.
Stage Diver: Toppstammad tvåårig tjej efter Tactical Landing. Hon har resurser som en bra häst ska ha, just nu växer hon så det knakar så hon räknar vi kommer göra debut lite senare.
Jackpot: Nuncio-sonen hade succéartad första säsong på tävlingsbanan och här finns det en kapacitet som kommer ta honom långt. Har åtta växlar, men har nog inte använt hälften än så länge. En vinter i kroppen så…
No Limit Express: Den lilla, men så goda krigaren efter Readly Express har alltid varit en ”late-bloomer” och som han blommade ut i år. Gjorde sig ett respekterat namn på V75 och inget annat tyder på att han inte kommer fortsätta bjuda sina ägare på lördagutflykter kommande säsong.
Airborne: Den mäktiga Airborne som lovade så mycket när han kom till Sverige. En skada satte stopp i utvecklingen och nu har vi gett honom en rejäl paus för att göra en sista satsning på att få honom att prestera på sitt högsta. Då har han visat att han är svår att besegra. En härlig utmaning att jobba med på dagarna, men inte helt enkel. Vi hoppas på att det studsar rätt i karriärens elfte timme.
Nagouchi: Det är morsans guldklimp som hon fött upp själv. Stor som ett hus och fortsätter växa. Kvalklar, men vi väntar på finare banor. Då finns det anledning att tro på att det kan bära en bit. Påminner mycket om Jackpot i stilen.
Give Me Five N.O.: Femman som han kallas har alltid visat hög kapacitet, men varit busig och omogen. Polletten ramlade ner under sommaren och han vann många lopp under andra halvan av året. En vinter i kroppen hoppas vi ska ge fortsatt utveckling och här finns det V75-kapacitet.
Bourne Dominion: Den så kapabla Chocolatier-killen har verkligen börjat hitta rätt med sin kropp. Travade mycket bättre på slutet och fick då visa att han är svår att tas med i sin klass. En hederskille som ger allt han har och vi hoppas en vinter i kroppen på den nya banan ska utveckla honom ännu mer.
Ice Pack: Hade ett kanonår som treåring och tjänade ett par hundra tusen. Tar han ett kliv till under vintern så finns det härlig utveckling i honom. En drömhäst att äga som alltid levererar.
Mellby Galanga: En trotjänare som hängt med många år nu. Närmar sig miljonen intjänat och har förvånad oss många gånger att komma tillbaka efter hinder längs vägen. Hans resultat är kravlösa med tanke på hans historik, vi hoppas han får kröna karriären med att bli miljonär.
Dell`Amore: Superfin tvååring efter Maharajah som gjort allt rätt. Ingen får låna henne av morfar Kalle som dessutom leasar henne. Han påstår att hon är bra och han brukar ha rätt i det mesta. Lite liten än, men med en härlig teknik och inställning.
Magic Solution: Propulsiontjej som vi ropade in på auktion. Varit ett A-barn sedan första dagen och ser fin ut vecka ut och vecka in i jobben. Där ser allt spännande ut.
Move Around: Helbror med vår tidigare kulltopp No Business och påminner mycket om henne. Var hingstig förut och lade fokus på fel saker, men nu som valack har sakerna fallit på plats. Tränar med bra starthästar och gör det utan problem. Spännande sort är en bra sammanfattning.
Cleveland Broline: Relativ ny treåring för oss. Varit hos doktorn och börjat träna för fullt sista veckorna. Tror det finns utveckling i honom! Trevlig individ som verkligen gör sitt bästa varje dag. En vinter på nya banan så..
I övrigt sammanfattar vi året i korthet med….
…..Årets tvåbenta utveckling:
Tord Andersson. Tord tillhör idag stallets vardagliga bas och är hos oss måndag till fredag. Han drar ett stort lass och gör mitt jobb som tränare mycket enklare. Tord är en klippa och idag dessutom hästägare, fast inom stallets väggar går han under namnet Jorma. Han tycker nämligen själv att han påminner om Jorma Kontio i vagnen men jag vet inte om jag håller med…
Gjorde här om veckan värmningsdebut och gav recensionen ”häftigaste jag gjort i hela mitt liv”.
…..Årets bröder:
Mats och Magnus Djuse, vad kan man mer tillägga. Grabbarna som jag fått möjligheten att växa upp tillsammans med och på nära håll fått följa under deras resa mot stjärnorna. I år spränger dom alla gränser som finns fullständigt och har i skrivande stund tillsammans kört in hissnande 82 miljoner kronor och vunnit 533 lopp. Det är svårt att ta in, det känns som det var igår när jag hämtade grabbarna på högstadiet så de skulle hinna hem och köra alla ponnyer innan det blev för mörkt. Två otroliga idrottsmän med magi i händerna, men de förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet för att de är så bra människor när de inte sitter i vagnen. Deras ödmjukhet, målmedvetenhet och talang kommer ta dem till att bli två legender inom sporten. Jag är stolt och tacksam att ha ett så bra och nära samarbete med grabbarna och ser fram emot att dela fortsatta framgångar med dem i framtiden.
…..Årets mest hedersamma förlust:
Jackpot svarade förmodligen för årets bästa fjärdeplats. Under elitloppshelgen gick han ett monsterlopp när han via tredjespår i 800 meter för körande Örjan Kihlström fram till dödens öppnade första halvvarvet på 1.06,5 för att sedan passera varvet på hissnade 1.09,0 över den fulla distansen. Efter att ha tagit ner ledaren åkte han dit av en trio hästar med bättre spurtkrut över upploppet innan han landade på tiden 1.11,6. Detta i lägsta klassen. Jackpot visade där och då att han inte är en vanlig häst.
…..Årets fyrbenta nyförvärv:
Under hösten fick vi ett samtal av Leif som företräder Stall Dalhem om vi kunde träna Seismic Wave.
En mycket inspirerande utmaning, Sesmic har under flera år tävlat mot världseliten och tillhörde för ett par år sedan favoriterna till segern i Elitloppet. Seismic kom i toppskick från Timo Nurmos och är nu i ett träningsprogram för att komma redo när våren nalkas. Det blir onekligen spännande…
…..Årets eldsjäl:
Bengt ”Beppen” Eriksson förtjänar ett stort omnämnande. ”Beppen” bidrar med olika sysslor i stallet och står han inte ute och lagar en trasig hage så sitter han framför ratten och kör transporten till tävlingar eller veterinär. Jag skulle kunna ringa Beppen mitt i natten om hjälp och han skulle vara på plats en kvart senare. Ännu en riktig lagspelare som brinner för att vi ska nå framgång i vårt stall.
…..Årets största guldmedalj:
Går som vanligt till morfar Kalle. Kalle som varje dag kommer till stallet ivrig och laddad att inleda en ny arbetsdag och utveckla sig själv och sin omgivning. Vi är bortskämda som får tillbringa våra dagar med dig Kalle och utan dig skulle vi inte vara där vi är idag. Du är navet i verksamheten och är både hästarna och personalens bästa kompis.
Sist men inte minst vill jag tacka för ett gott samarbete till några som gör att våra hästar mår så bra dom kan:
Roger Carlsson – hovslagare
Ulrika Haglund – massör
Gun Svenfelt – veterinär
Tack för jobbet ni gör för oss och våra hästar!
Nu tar vi nyår och siktar mot ett härligt travår. I Stall Oscar Berglund står vi starkare rustade än någonsin.
Gott Nytt År!